Tillbaka till Insights

Var går gränsen?

Christopher Bell Blomquist
8F96B9BD 5FFE 4E6B AC9D 866216F63145 1 201 A
© Christopher Bell Blomquist

Var går gränsen egentligen innan en eller flera parter väljer att gå från bordet ?

Det har nog inte gått någon förbi som ser på tv att en större teleleverantör och en innehållsleverantör använt sina kunder som slagträ de senaste åren, där det nu gått så långt att vi nu inte har alla kanaler längre.

Det här med att konflikter blir offentliga och att parter väljer att inte vara tillmötesgående har sina förklaringar om man väljer att titta runt lite på andra kundrelationer genom tiderna.

Ofta är det ett resultat av att de årliga förhandlingarna kanske har nått ett avslut, men en eller flera av parterna är inte nöjda utan uppfattar det som att det blivit tvingade av olika anledningar till eftergifter de egentligen inte vill säga ja till.

Den ena parten är nöjd, kanske för att de har en maktposition som gör att de egentligen inte upplever att de behöver förhandla utan mer väljer att diktera villkoren och omvärlden får "rätta och packa sig därefter" som Karl den 11 en gång i tiden signerade sina brev med.

Det här med att bestämma sig för var och när en gräns är nådd är ofta inte så tydligt som det kanske borde vara i en rad olika relationer, ofta avgörs ögonblicket mer av att nu får det vara nog, vilket inte alltid är så genomtänkt utan mer ett resultat av att egot har fått sig en törn.

Intressant nog, så är ofta en punkt där endera parten går från bordet otydligt för båda och en plötslig händelse som ofta gör att båda parter blir än mer omöjliga i att hitta en väg ur låsningen

När väl hästen har rymt ifrån båset, så är det ofta svårt att få den tillbaka in igen, i varjefall inte utan en del uppståndelse.

Grunden till att vi ofta är gränslösa i våra olika relationer är at det nästan alltid tar för mycket tid att definiera och att det mer är omständigheter som styr var och när en gräns skall sättas upp i någon form mellan parterna.

I Italien så fanns det en tydlig gräns under romarriket som absolut inte fick brytas, en flod som heter Rubicon , floden var en naturlig gräns som innebar att militärstyrkor inte fick passera på sin väg till Rom, då det i princip skulle hindra militärkupper där Generaler tog sina arméer tillbaka till Italien för en statskupp.

Cesar är nog den mest kände kejsaren som valde att ta sina trupper mot Rom, där Rom valde att svara med egna arméer i ett försök att stoppa maktövertagandet.

"Crossing the Rubicon" har sedan blivit ett ordspråk som specificerar en oåterkallerig händelse som inte kan göras ogjord genom att backa ner igen.

Det är ofta lätt att eskalera olika händelser, men otroligt svårt att de-eskalera händelser, tyvärr så får ofta en händelse ligga till grund för att motparten tar det som en ursäkt till at göra något motsvarande, vilket ofta bara förvärrar utvecklingen.

Skiljedomklausuler är inte ovanligt i olika avtal, inte för att för den skull att de skall användas mellan parterna , men mer som en påtryckning till båda att om vi inte tillsammans kommer fram till en lösning, så kommer en tredjepart bestämma det för oss.

Det kan ibland vara en ide att i avtal komma överens om hur framtida avtal skall upprättas mellan parterna, en typ av spelregler, lite grann som vett och etikett mellan parterna.

Det kan också vara en ide att parterna påminner varandra om vad som händer om  de inte kommer fram till en överrenskommelse rimlig för båda parter.

 

Det här med att påtala hemskheter kan användas i en rad olika former, allt ifrån strejk till att vifta med total förstörelse med kärnvapen som en del väljer att kommunicera i sina offentliga uttalanden.

Märkligt nog kan man faktiskt argumentera att krig är en form av förhandling om än så mer brutal och med våldsamma konsekvenser för båda, ofta ett resultat då båda sidor principiellt inte är beredda att ge efter eller ge upp sina principer.

Krig är nog där kostnaden för att inte komma överens blir väldigt tydlig för båda eller endera parten, dock kan det i en del fall vara så att man kalkylerar en viss kostnad för kriget, det man ofta räknar fel på är tiden det kommer att ta att genomföra och uppnå sina mål, samt att motparten inte bara sitter still i båten.

Nu befinner vi oss i en tillvaro där båda sidor valt att tydliggöra konsekvenserna av att hur illa det kan gå om endera part väljer att eskalera utöver vissa gränser, därför börjar också proxy händelser att ske i en allt större utsträckning, dessa händelser visa också indirekt att man inte har för avsikt att gå i direkt konflikt om det kan undvikas.

Den stora frågan nu är vad går vi ifrån för händelser nu och hur tänker vi hantera kommande händelser i  våra verksamheter och i vår omvärld?

inflationen har kanske nått sin topp, frågan är mer hur lång tid det tar att få ner den, oljepriset är påväg ner, mer för att omvärlden räknar med en lågkonjuktur i framtiden.

Samtidigt är den en konstgjord lågkonjuktur där omständigheterna lika väl kan ändras på väldigt kort tid eller som kan eskalera helt ur proportion om olika parter inte väljer att ha koll på när de väl väljer att eskalera eller inte.

Personligen så är min övertygelse om att vi kommer få hantera rådande situationer en tid framöver, men det kommer långsamt bli bättre ur ett helhetsperspektiv, för den skull så kommer det finnas lidande. konkurser och affärsmöjligheter, men först och främst så måste vi alla navigera oss igenom en tid i turbulens och oberäknelighet.

Christopher Bell Blomquist
Managing director Scotwork Sweden

Christopher Bell Blomquist
Mer från Christopher Bell Blomquist:
On a slow boat to China
Never tug a tiger’s tail
Tillbaka till Insights

Prenumerera på vår blogg

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply. We value your privacy. For more information please refer to our Privacy Policy.